På eftermiddagspromenaden igår så såg vi en hare ute på gärdet, snabbt dit med valpen som explosivt och nyfiket kastade nosen i backen. Sen bara det snabbt i väg i harens löpa med husse springande i koppel bakom, hade jag bara varit något snabbare så hade säkert även hon börjat skalla, "kände att det låg bakom hörnet och bara väntade på att få vråla ut"
Under dagens morgonpromenad så låg en katt längre fram på vägen, valpen såg inte den men fick nos på löpan.. Ett ihärdigt spårande började samtidigt som hon började att väcka på... Då kom den där känslan av lycka och välbefinnande som vid sådana tillfällen infinner sig. Säkert någon instinkt eller "urkänsla" från grottmänniskoarvet. Härlig och för många saknad.
källa: http://sjokapten.blogg.se |
God helg nu åker far på spa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar